Att saga Hejda.
Och sa spranger du mitt hjarta igen.
Du dimper ner har mitt i mitt liv som en stromvind och jag tappar andan. Kiknar som sa manga ganger forr. Allt annat forsvinner, jag slutar tanka och kan knappt ta mig igenom dagen. Vet du det, anar du att du ar précis allt jag vill ha och att jag skulle lamna hela mitt liv for dig utan att blinka?
Du ar har igen, nara mig, i samma stad for nagra ogonblick. Du kysser hela min kropp med drommar, planer och din doft. Herregud, jag skulle kunna leva pa bara din doft foralltid. Hur kan det var mojligt att du fortfarande forvranga hela min varld? Att mitt forstand blir som forlamat I din narhet.
Men nar jag lyckats landa efter den forsta vagen av lyckorus, nar natten ar over och jag sitter har I verkligheten igen blir jag radd. Radd for att jag kommer att fa ont I hela mig nar du lamnar, radd for att jag vagat tro pa allt du sagt och radd for att jag kanske aldrig kommer att alska nagon som jag alskar dig.
Inatt efter att vi alskat, nar jag tyst lag i din famn och i vart svett sa ville jag stanna tiden.
Jag ville vara ett med dig foralltid och tankte att Det Har ar sa dert ska kannas och det har ar allt jag vill ha.
Du lag sa nara mig att jag var radd att du kunde lasa mina tankar I morkret.
Att det skulle skramma dig hur mkt jag ar din och hur du alltid kommer att spranga mitt hjarta.
<3
Me
.
Ibland star hjartat still. Det slutar sla, kanns det som, i flera dagar och man undrar hur man ska overleva. Kan man leva utan sitt hjarta eller ens utan en del av det?
Och medans hjartat star still sa fortsatter varlden att snura snabbt snabbt.
Man undrar hur det ar mojligt for livet att rusa fram nar man sjalv ar som frusen is.
Ororlig star man for att inte allt, precis allt ska rasa samman och aldrig nagonsin bli som forr...
Love,
Me
