Att Kyssa En Groda

 

Jag ar inte den lattaste kvinnan att behaga och gar ofta vidare ratt fort nar kortare romanser svalnar. Finns inte Det sa ar det ingen ide att kampa kanner jag oftast. Sista aren har jag avverkat man som pa rullande band och vissa av dem skulle jag inte ens skulle kanna igen och de passerade mig pa gatan. Jag alskar snabbt och hett. Tyvarr svalnar jag i samma takt. Oftast.

 

Nar det nu for en gangs skulle var omvanda roller sa blev jag helt tagen pa sangen. Tva dagar blev en vecka och jag horde inte sa mkt som ett pip fran den svenske bankern som hade kysst mig sa omt i regent. Detta hander oss alla forr eller senare (jag lovar), men det kommer nog alltid som en liten chock. Efter att ha gatt igenom alla vara dater fran borjan till slut i mina tankar och med mina vanner utan att kunna losa gatan sa bestamde jag mig for att helt enkelt fraga min Banker: Vad Hande?Jag skickade ett kort litet mail pa tre rader och vantade spant pa svar.

 

Svaret kom nastan direkt och jag maste medge att det inte var helt och hallet tillfredstallande. Sa den lille Bankern pastod att han undrat précis samma sak och att han tankt pa mig (bla bla bla…). Han tyckte absolut att vi skulle ses och sippa vin ihop valdigt snart. Dock missade han helt att Bjuda Ut Mig (igen). Jag vet mkt val att jag borde tagit detta som en pik och inte svarar alls, men tydligen sa fanns det en liten liten gnista av hopp dar inne. Jag mailade snallt tillbaka, Bjord Ut Bankern och foreslog en sondags date pa galleri. Valdigt vuxet och sexigt tyckte jag. Tankte mig mkt hangel, eftermiddags vin och lite lite konst. En utmarkt date!

 

Mailet jag nu fick av Bankern fungerade lite som att hoppa ner i en djup och mork  Is Vak. Snabbt som tusan blev jag valdigt valdigt kall.  Jo men visst, konst lat kul tyckte Bankern. Men garna pa eftermiddagen. For han hade ju tankt kora ett dubbel pass spinning, SPINNING just den sondagen.

Behover jag lagga till att vi inte sags i sondags (jag skulle till "ikea") och att jag kommer att gora mitt absolut yttersta for att inte kanna igen honom om han passerar mig pa gatan?

 

NOTE TO SELF: Vill han hellre SPINNA sig svettig an att halla hand och strosa runt med dig en solig sondag sa AR DET INGEN IDE!

 

LOVE,

Me

Så fredagen kom och det var dags för AW jag skulle ta EN öl. Men EN öl blev EN vinare och många fler än EN drink efter den. Allt blev en dimma och den ena vännen efter den andra kom och gick. Vaknade upp med en McDonald's påse och ett taxi-kvitto vid min sida. Moget. Mina vänner har redan börjat fylla 25 och snart är det min tur. Trots min faktiska ålder på 25 har jag en mental ålder på 16.
Så lördagen kom och det var dags för fest. Vi skulle fira min väns faktiska ålder på 25 och våra mentala åldrar på 16. Dessutom gjorde jag missen att bjuda mina kollegor på denna osofistikerade tillställning (läs:fylleslag). Vad ska de tro om mig nu?
Så efter en middag med några bekanta drog jag med inte bara mina kollegor utan även dessa bekanta (ålder 25+ mental ålder 25+) till festen. Helt galet. Min bästa väns pojkvän fick min andra bästa vän att börja gråta. Min ena kompis var otrogen MED min andra. Folk hånglade i soffor, dansade på stolar och drack vin som om det vore vatten. 8 timmar efter mitt första glas var fortfarande 75% kvar på festen men jag insåg att jag själv skulle bli en pinsam 16åring om jag inte gick hem illa kvickt.
Tog en taxi och hade tydligen gått tillsammans med mina kollegor, detta har jag ingen minne av. Det betyder att jag förmodligen hann bli en pinsam 16åring innan jag lämnade festen, bara det att jag gömt händelsen i en minneslucka.

Pratade som vanligt med kärleken när jag kom hem. Vaknade dagen därpå med 4 missade samtal och smsen "?" och "Vad är det?". Hmmm. Vad menar han? 8 timmars tidskillnad så jag fick vänta ut svaret. Under tiden kom den ena vännen efter den andra hem till mig med onyttigheter. Tillsammans låg vi soffan och skrattade åt gårdagen men egentligen var det ångesten vi försökte skratta bort.
Sen vaknade han och ringde. Det visade sig att jag hade däckat i luren men han hade inte fattat det för att jag hade mumlat i sömnen och istället trott att jag var sur och vägrade prata. Efter ett tag hade han slängt på luren. Sen varit så arg att han inte kunde somna. Smsat och ringt men jag hörde ju ingenting i min djupa fylle-sömn.
Skadesanera igen.

Veckan fylldes av ångest. 25 år snart och jag beter mig som 16. Kan inte hålla mina växter vid liv, kan inte skicka in de där papperna, kan inte lägga mina räkningar i en pärm, kan inte städa och tvätta varje söndag utan väntar tills sista sockan är smutsig och jag inte hittar ut genom dörren av allt stök.

Så igår gick jag på en utställning, köpte en tavla på ett galleri, städade, lagade mat, köpte opera och dans-biljetter och förundrades över att jag mentalt lyckades fylla 17 på bara 24 timmar.

I helgen ska jag springa på VIP-fester under Melodifestivalen. Hoppas att jag hinner fylla 18 tills dess.

Love SC

 

Precis nar torkan i karlekens oken ar som varst sa plingar det till i min inbox och ett pirr infinner sig i min mage. Ett kort litet mail fran ett ex, han fran landet langt langt harifran. Exet som kanske kanske kunde varit Han om han inte blivit deporterad och lamnat mig i all hast. Han hade en sa vild och romantisk sjal och var karleks historia slar faktiskt manga filmer jag har sett. Men sen en dag var han borta och vi sags aldrig ingen.

 

Sommaren da han gav upp allt for mig var magisk. Vi var tillsammans i varldens huvudstad och allt som spelade nagon roll var att vi vaknade och somnade svettiga i varandras armar. Hur har jag kunnat glomma hur han spelade gittar for mig om natterna medans jag lag invirad i vita lakan och rokte cigarett efter cigarett i skenet av gatans ljus? Eller hur kunde sitta pa en parkbank och kyssas i oandlighet. Eller hur han foljde mig till jobbet och aldrig ville slappa taget.

 

I mailet star det: Jag alskar dig

 

LOVE,

Me

 

du sa att du älskade mig och jag gick ut och flirtade av förtvivlan
jag känner mig mer hemma i osäkerheten än i din stadiga famn
när vi är som lyckligast provocerar jag fram ett bråk
jag testar dig, stannar du kvar?

jag är ingen dans på rosor.
inte för dig, inte för mig själv.

jag vill tro på vår kärlek men inget har varit så läskigt, inget har gjort mig så sårbar.
tänk om den här drömmen inte är sann.
då min kärlek
berätta inget,
håll det för dig själv,
jag vill stanna lite längre,
men dock ständigt i denna tvekan,
där jag på ett underligt vis är trygg.

du, så rädd för att jag ska lämna dig. du vet hur stor kärleken är.
jag, så rädd för att släppa taget. jag vet att kärleken inte alltid är sann.

jag vågar inte tro på att kärleken faktiskt kan vara en dans på rosor.

http://www.youtube.com/watch?v=UabQLqGDf5k

Jag kanner mig ledsen ibland. For jag saknar dig. Utan att du egentligen finns till.
Det ar konstigt. Jag kan tanka pa dig ibland. Pa hur du kysser mig, tar pa mig och hur jag alskar dig.  Allt detta utan att vi nagonsin ens setts.

Det kanns svart att andas nar jag kommer pa mig sjalv med att tanka pa dig, pa dig som inte finns. Och jag jamfor de andra med dig. Men det ar dumt, for ingen ar som du ar.

Och ibland sa tror jag att jag ser dig och tar pa dig och funnit dig. Det glittrar till i nagons ogon. Men sen inser jag fort att det inte ar dig jag kysser och det inte ar dina hander jag kanner mot min hud.

Dina kyssar kommer jag att kanna igen. Trots att vara lappar aldrig motts.

Love,
Me

Jag sitter i ett vackert hotell rum i en stad jag lange velat se. Jag ignorerar telefonen som vibrerar och funderar pa vad jag ska skylla pa under morgondages frukostmote. Att jag inte orkade? Att jag ar helt slut efter att ha jobbat till midnatt och helger senaste veckorna? Att jag inte kan sova om natterna och har standig huvudvark? Jag frossar i roomservice for att forsoka dova angesten jag har over att inte racka till. Jobbet har sugit all min energi sista tiden. Jag hinner inte ha ett liv och jag saknar det inte ens for jag hinner inte heller kanna efter. Hur mar mina vanner? Jag vet inte. I skenet av tvns ljus slar det mig hur tragiskt det har ar. Det ar inte alls vad jag hade tankt mig. Jag sitter ensam pa ett hotellrum en fredags kvall i europas new york och jobbar. Allt jag orkar ar att trycka i mig en bricka ost som far mig att ma annu samre. 

den sista tiden har varit för intensiv för mitt eget bästa. jobbat 7 dagar i veckan 15 timmar om dagen och är helt slut.
fick dessutom reda på att min avdelning har så pass 'lite att göra' att jag blir omplacerad.
detta fick jag reda på av min VD 30 sekunder innan mötet då han gick ut med informationen till alla andra.
jag kollar nu jobb och ska sluta lägga ner övertid på det här oproffsiga företaget.
undra hur bra det kommer att gå när jag slutar att jobba alla dessa extra timmar.
undra hur han kommer att reagera när jag lämnar dom och ingen varken kan eller hinner göra allt jag ansvarar för.    

kärlekslivet är inte bättre. hur kan man skynda att säga att man älskar någon?
jag är inte stor i orden och jag klarar heller inte av killar som är det, inte ens min kärlek. efter en fest i lördags pratade vi och han sa att han älskade mig. inte in person eftersom han är i USA utan i telefon.
hur fel får det bli?
jag konstaterade bara att det var ett stort ord och han konstaterade att han hade stora känslor.
igår gjorde han samma sak igen- denna gång i skrift!
hur fel får det bli?
jag ignorerade det och vad gör han? han upprepar sig. som om jag hade missat det. hur fan skulle jag kunna missa det?
hur fel får det bli?
jag ignorerade igen. sa att jag hade bråttom o att jag hör av mig sen.  
varför kan han inte vänta några veckor tills hans resa är över och han är tillbaka? jag vill att han ska vänta tills vi har en romantisk intim stund. jag vill att han ska säga det och se mig i ögonen. jag vill att han ska säga det när han sett min sämsta sida och fortfarande har samma stora känslor för mig.
så att jag vågar tro på det. så att jag kan känna det.
nu blir jag mest förbannad.
hur jävla fel få det bli?  

Love SC