Du.
Jag kanner mig ledsen ibland. For jag saknar dig. Utan att du egentligen finns till.
Det ar konstigt. Jag kan tanka pa dig ibland. Pa hur du kysser mig, tar pa mig och hur jag alskar dig. Allt detta utan att vi nagonsin ens setts.
Det kanns svart att andas nar jag kommer pa mig sjalv med att tanka pa dig, pa dig som inte finns. Och jag jamfor de andra med dig. Men det ar dumt, for ingen ar som du ar.
Och ibland sa tror jag att jag ser dig och tar pa dig och funnit dig. Det glittrar till i nagons ogon. Men sen inser jag fort att det inte ar dig jag kysser och det inte ar dina hander jag kanner mot min hud.
Dina kyssar kommer jag att kanna igen. Trots att vara lappar aldrig motts.
Love,
Me
Kommentarer
Trackback
