Hur dodar jag Karleken?
Hur mkt kan man alska nagon? Hur lange kan karleken krypa sig under skinnet och gripa tag om hjartat? Tar riktig karlek kanske aldrig slut hur mkt man an slar pa den och sager att den inte racker till?
Allt jag har velat senaste aret ar att kanna, kanna med hela kroppen. Uppslukas sadar fjantigt. Jag var antligen redo och hade plats i mitt liv for den dar overvaldigande karleken som vi alla formodligen vantar pa. Alla vi obotligt romantiska kvinnor. Sahar ett ar senare ar jag inte mkt klokare eller rikare pa relationer. Tyvarr.
Men jag alskar. Jag alskar precis som jag gjorde for ett ar sedan och med precis hela min kropp. Jag alskar nu sa som jag alskade for ett, tva, tre, fyra och fem ar sedan. Jag trodde att den skulle ha svalnat nu och att kanslan i magen skulle forsvinna. Samma man och precis samma svindlande kansla. Hur kommer det sig att jag alskar Honom helt utan att nagot forandrats eller hant? Inga loften, inget annat an samma hud och samma kyssar. Jag har blivit bade aldre och klokare, men anda sa kommer jag inte undan Honom. Och aven om jag helst skulle slippa, sa ilar det i min kropp da han kysser mig.
Men tyvarr sa gor han mig bara lycklig for stunden och nu sitter jag har med min kropp fylld av karlek och undrar hur jag ska kunna stanga av dessa kanslor och drommar jag bar runt pa. Jag frustar for att jag inte forstar varfor det inte kan vara enklare, enklare att vara tillsammans. Och om det nu inte gar, sa hur i hela varlden ska jag kunna ga vidare? Nagonsin. Jag vill stanga av nu. Det ar dags och det ar nog nu. Men var ar av-knappen?
Jag vill sparka och sla honom for att han standigt gor sig pamind. Och jag vill rycka tag i honom och skrika att man inte bara kan vanda kinden till en karlek som var. Jag vill skrika, grata och saga att han kan inte bara finnas i mitt liv. Det gor for ont i mig om han bara ska finnas. Jag vill att han skriker tilbaks att han alskar mig mer an allt annat eller att han aldrig ens alskat mig alls.
Jag maste fa vara nara, sa nara det bara gar. Eller sa vill jag att nagot vasst och elakt dodar karleken sa att jag kan fa leva igen. For nu flyter jag in och ut ur en dromvarld an minnen och hopp. Och det ar ingen liv.
Sa hur dodar jag den storsta karleken jag mott?
Love,
ME
Helgens bravader
Galen fest med sprit, folk och skandaler i överflöd. Bl.a. hånglade en tjejkompis upp mig på toaletten. När hennes händer slank innanför tröjan skrattade jag först men när hon tryckte upp mig mot väggen och började slicka mina bröst kände jag att det kanske var dags att lämna toaletten. Min kille var lika full han och dessutom den perfekta ursäkten för att gå hem. Väl hemma frågade jag honom om han skulle tycka att det var otrohet OM en tjej skulle hångla med en annan tjej- lite halvt på skoj. Klart det är otrohet, svarade han.
Vaknade upp i hans armar och sen fick vi lunch hemkört. En prommenad men sen var det dags för nästa fest.
I morse vaknade jag åter upp i hans starka armar. Jag njuter lika mycket varje gång. Den enda man jag kunnat sova så nära hela natten.
Vilken fantastisk kväll igår- min pappa hade stor fest och jag var kvällens toastmadame. Min kille introducerades för min härliga familj/släkt/vänner och alla älskade honom. Givetvis, några andra tankar fanns inte ens. Vi hade så roligt, alla dansade efter en underhållande middag och stämningen var på topp. Vi gick hem hand i hand i sommarnatten och kysstes tills vi somnade.
Efter frukost på balkongen följde jag honom till taxin. Taxin som skulle ta honom en bit på vägen mot Brasilien där han kommer tillbringa alltför många veckor framöver. Jag gick och la mig i parken och lunchade med vännerna. Hjärtat kändes tungt och min vän sa:
Tid och avstånd släcker små kärlekar men får stora att växa. Vilket jag skickade till honom.
Han svarade: Gumman, väl sagt. Jag älskar dig av hela mitt hjärta. Du är min stora dröm och kvinnan jag vill ha resten av mitt liv..
Precis så känner jag också. Han är Min stora dröm och jag blir mer och mer säker på att Han är mannen i mitt liv.
Love SC
Sen
For precis tre veckor sedan idag traffade jag mannen I mitt liv. Den aldre mannen som jag inte kan sluta alska, men som formodligen aldrig kommer att bli min. Historien som aldrig tar slut. Vi sags I varmen av den franska rivieran och alskade I vattnet under en stjarnklar himmel. Jag har aldrig alskat sa. Om jag tanker efter sa kanns det som att jag nog aldrig tidigare har alskat alls .
Vi sa sa mkt i hettan av varandras kroppar. Ord jag kommer att bara med mig foralltid, som nagot av det finaste som finns. Blundar jag latt ar jag dar igen, I hans arman och med mina ben lindade runt hans kropp. Sa nara man bara kan komma. Vi var fjader latta I vattnet och sa vackra I stundens lycka. Varfor kan man inte stanna tiden och leva i ett anda ogonblick? Det ar allt jag vill. Jag vill bo I hans famn och glomma resten av varlden och allt som ar emot oss.
Stunden kom och gick som den alltid verkar gora for oss. Vi lovade och dromde.
Men som alltid krossades mitt hjarta nar vi tog farval. Allt annat forsvann och mitt hjarta lag I tusen bitar over hela mitt liv igen. Den anda trosten var att minnena var sa farska att jag kunde ta pa dem. Pa hans ord, pa hans lappar och pa karleken.
I tre veckor har jag levt den natten igen och igen. Han kanns fortfarande sa otroligt nara mig.
Och kanske ar han narmare mig an tidigare. Kanske finns en smula av honom I mig och inom mig nu.
Sa tanker jag nu. Nu nar jag ar sen och kanske hoppas lite fast jag egentligen inte borde.
Love,
ME
