Hur dodar jag Karleken?


Hur mkt kan man alska nagon? Hur lange kan karleken krypa sig under skinnet och gripa tag om hjartat? Tar riktig karlek kanske aldrig slut hur mkt man an slar pa den och sager att den inte racker till?

Allt jag har velat senaste aret ar att kanna, kanna med hela kroppen. Uppslukas sadar fjantigt. Jag var antligen redo och hade plats i mitt liv for den dar overvaldigande karleken som vi alla formodligen vantar pa. Alla vi obotligt romantiska kvinnor. Sahar ett ar senare ar jag inte mkt klokare eller rikare pa relationer. Tyvarr.

Men jag alskar. Jag alskar precis som jag gjorde for ett ar sedan och med precis hela min kropp. Jag alskar nu sa som jag alskade for ett, tva, tre, fyra och fem ar sedan. Jag trodde att den skulle ha svalnat nu och att kanslan i magen skulle forsvinna. Samma man och precis samma svindlande kansla. Hur kommer det sig att jag alskar Honom helt utan att nagot forandrats eller hant? Inga loften, inget annat an samma hud och samma kyssar. Jag har blivit bade aldre och klokare, men anda sa kommer jag inte undan Honom. Och aven om jag helst skulle slippa, sa ilar det i min kropp da han kysser mig.

Men tyvarr sa gor han mig bara lycklig for stunden och nu sitter jag har med min kropp fylld av karlek och undrar hur jag ska kunna stanga av dessa kanslor och drommar jag bar runt pa. Jag frustar for att jag inte forstar varfor det inte kan vara enklare, enklare att vara tillsammans. Och om det nu inte gar, sa hur i hela varlden ska jag kunna ga vidare? Nagonsin. Jag vill stanga av nu. Det ar dags och det ar nog nu. Men var ar av-knappen?

Jag vill sparka och sla honom for att han standigt gor sig pamind. Och jag vill rycka tag i honom och skrika att man inte bara kan vanda kinden till en karlek som var. Jag vill skrika, grata och saga att han kan inte bara finnas i mitt liv. Det gor for ont i mig om han bara ska finnas. Jag vill att han skriker tilbaks att han alskar mig mer an allt annat eller att han aldrig ens alskat mig alls.

Jag maste fa vara nara, sa nara det bara gar. Eller sa vill jag att nagot vasst och elakt dodar karleken sa att jag kan fa leva igen. For nu flyter jag in och ut ur en dromvarld an minnen och hopp. Och det ar ingen liv.

Sa hur dodar jag den storsta karleken jag mott?

Love,
ME

Kommentarer
Postat av: Anonym

Säg till när du vet..jag är i samma sits..

2009-08-13 @ 21:33:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0