The one that got away?
Precis nar torkan i karlekens oken ar som varst sa plingar det till i min inbox och ett pirr infinner sig i min mage. Ett kort litet mail fran ett ex, han fran landet langt langt harifran. Exet som kanske kanske kunde varit Han om han inte blivit deporterad och lamnat mig i all hast. Han hade en sa vild och romantisk sjal och var karleks historia slar faktiskt manga filmer jag har sett. Men sen en dag var han borta och vi sags aldrig ingen.
Sommaren da han gav upp allt for mig var magisk. Vi var tillsammans i varldens huvudstad och allt som spelade nagon roll var att vi vaknade och somnade svettiga i varandras armar. Hur har jag kunnat glomma hur han spelade gittar for mig om natterna medans jag lag invirad i vita lakan och rokte cigarett efter cigarett i skenet av gatans ljus? Eller hur kunde sitta pa en parkbank och kyssas i oandlighet. Eller hur han foljde mig till jobbet och aldrig ville slappa taget.
I mailet star det: Jag alskar dig
LOVE,
Me
