Att Kyssa En Groda

Fan att man alltid ska raka ramla ner i Ex fallan gang pa gang. Sa fort man lyckats kravla sig ur ett ogonblicks karleksrus och landat pa fotter igen sa ar han dar. Och ror till det mesta som jag tankt ut och planerat. Mitt Ex, mitt hitills langsta forhallande och den som jag ibland tror kan lasa min tankar och avsluta mina meningar. Han ar den jag fortfarande alskar. For atta ar sedan blev vi ihop och lag sedan mest i hans sang, nakna i tva allt for passionerade ar. Ingen kan fa mig att grala och skrika och hata som han. Betyder det kanske att jag vagar vara mig sjalv med honom? Samtidigt har ingen fatt min mage att skrika efter smek, beroring och narhet som han. Ingen har fatt mig att alska kyssar med smaken av kaffe som han och ingen vet hur man far mig att frusta av skratt som han. Ingen har fatt mig att grata av bade lycka och olycka som han. 

Fan ocksa. Sa var man dar igen. Man ses ute efter en drink eller tva. Exet viskar hemligt om alla vara sota minnen ihop, hur vi lekt i vattnet om somrarna och kysst oss igenom den morka hosten. Hur hans  hand fortfarande ar gjord for min. Och sa tar han pa mig och jag kanner mig hemma i hans doft. Da alskar jag honom igen och hans drommar leker i mina tankar. Och sa pressar han sig mot mitt ben och jag kanner hur hard jag fortfarande gor honom. Da bultar det till i mig och vi blir berusade av kathet. Han kysser mig varmt och och jag tanker att det har ar sista gangen. Sen sover jag i hans armar och kanner honom i mig, en sista gang tanker jag igen. Det maste det vara. 

For tank om han visste vem jag var nu. Tank om han visste vad som hant mig. Att jag inte langre ar jag, den han alskar. Tank om han visste att det faktiskt aldrig aldrig kan bli vi igen. Da skulle jag inte langre kunna stjala hans kyssar.

LOVE,

Me