"Nej, men jag Alskar att vara singel..."

 

Efter nagra glas vin blossar mina kinder och jag fnissar glatt at andras skamt och mina egna. Restaurangen ar mork, sarlig och packad med glada gaster. Mitt emot mig sitter en blond man som borde vara runt 30. Vi ar i samma sallskap men har aldrig traffats forr. Han har glittrande bla ogon och de moter min blick allt for ofta. I skenet av de levande ljusen ser man inte att jag rodnar. Han heter Matti och han kommer fran Finland. Om han bara visste hur mycket jag alskar finska, stora, starka, blonda man, tanker jag for mig sjalv. Jag tittar pa honom i smyg nar han pratar med andra… Vilken man. En Viking i kostym. Vi ropar till varandra over bordet och de andras roster. Vi pratar om scandinavien, langtan hem som vi alla kanner, om sommaren och ljuset. Vi pratar om julen och lussekatter. Vi har ett osynligt band, det kanner vi bada. Jag sippar lite for mkt av det roda vinet och har formodligen vin rander runt min mun. Tank om Matti ar Han, mannen i mitt liv? Fina blonda barn skulle vi fa iaf. Skulle vi till slut flytta till Stockholm? Eller Helsinki? Jag skrattar lite for hogt at nagons skamt och borde stalla ner mitt glas nu. Undrar hur han ser ut naken?

 

Kvallen blir sen och vi reser oss alla for att ga. Jag vinglar latt. Da ser jag det. Fan ocksa. Matti, mannen i mitt liv, ar kort. Sakert ett helt huvud kortare an mig. Pa en sekund ar var karleks historia over. Matti ar ingen riktig Viking och jag paminner mig sjalv annu en gang om att det kanske vore bra om jag slutade leta sa forbannat. Man skulle ju kunna tro att jag ar desperate.


 

LOVE,
Me

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0