Den som vantar pa ngt gott...


Telefonen ligger tyst brevid mig. Jag vantar, men vet att jag nog inte borde. Jag hoppas, fast jag kanner att det kanske ar lonlost iaf.  For visst ar det sa att man vet och man kanner om det ar Han. Och om man sjalv ar Hon. Eller hur? Hjartat vet tror jag. 

Och egentligen blir jag inte sa ledsen for att han inte ar Han eller att jag inte ar Hon for honom. Jag blir ledsen for att det gor ont att vanta medans telefonen ligger tyst har brevid mig i sangen. Och jag blir ledsen for att jag sa garna hade velat kanna allt det jag dagdrommer om. Allt det som jag sa garna vill tro finns. Jag blir ledsen for att jag vill sa garna kanna att mitt hjarta lever sitt eget liv i mitt brost och jag vill kanna att hans narhet gor mig berusad. Jag ar sa redo for det.

Jag tror att mitt hjarta sager till nar det ar Han. Och da ska jag ge honom allt jag har och allt jag haller inom mig nu medans jag vantar.  Men snalla snalla skynda dig, vem du an ar. Jag hoppas och langtar medans Du tar din tid. Och aven om vi inte mots an sa ar mitt hjarta redan ditt. 

Bli inte radd snalla. Bara skynda lite nu. 

LOVE,
Me



Kommentarer
Postat av: Mikki

Kära ME, detta du skriver här kändes ända in i hjärtat.



Calle Schulman skrev ett "kärlek med Calle"-inlägg häromdan. En kille undrar om han ska vänta på Kärleken lr nöja sig med mindre o se vad som händer. Calle svarar och säger bl a: "Hon finns ju där ute. Pang kommer det säga. Och för varje dag som du inte träffar henne så kommer du närmare." Är det inte underbart vackert och hoppingivande? Jag är en realist, och efter mkt hjärtesorg pga killar är jag inte lika hoppfull inför framtiden - tror ibland att jag aldrig kmr hitta nån och nöjer mig tyvärr ofta med mkt mindre.. :( Men denna mening "Och för varje dag som du inte träffar henne så kommer du närmare" gör mig så glad! Jag VILL tro på KÄRLEKEN. Jag vill tro att det finns en mening med den här ensamheten. Men ibland är det så svårt! O så kmr ngn som Calle o skriver detta och jag tänds vid liv igen. O så läser jag ditt inlägg, och jag känner sisterhood.

Inte lika ledsen. Och inte lika ensam.



Puss

2009-01-14 @ 19:09:36
Postat av: Me

Tack kara Mikki!! Nar jag laser kommentarer som din sa kanner jag precis som du gor. Inte lika ledsen. Och inte lika ensam. :) Det varmer.



PUSS PUSS

Me

2009-01-15 @ 15:26:08
URL: http://attkyssaengroda.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0