Det ar verkligen JAG, inte Han.
Ungefar sahar se den perfekta daten ut skulle jag tro:
Det ar sen eftermiddag, det ar kallt och fuktigt ute. Morkret borjar lagga sig over stan och det pirrar i magen nar jag smaspringer for att inte bli sen till var brunchdate. Det ar min fjarde date men den svenske Bankern. Han har bokat bordet framfor brasan igen och det liksom ilar i kroppen nar han forsiktigt haller handen bakom min rygg nar vi satter oss ner i den mjuka skinsoffan. Vi sitter nara nara varandra och han bestaller in en flaska smorigt vitt vin. Vi sippar vin, ater mat, ater varandras mat och skrattar. Det ar som att allt runt oss forsvinner. Jag ser inget annat honom. Vi pratar om allt allt allt mellan himmel och jord. Viktigt och valdigt oviktigt. Jag har tusen fragor och han annu fler. Vi ater dessert och dricker en flaska mouscat. Jag smeker hans hand och han flatar sina fingrar i mina. Mer vin. Plotsligt har tiden runnit ivag och restaurangen stanger. Da har vi pratar i sju timmar och mina kinder blossar roda fran brasans varme och hans narhet.
Vi hoppar in i en taxi och skyndar hem till honom igen. Dar kysser han mig, klar av mig och lagger mig i sangen. Vi har sex och somnar svettiga i varandras armar. Pa morgonkvisten vaknar jag av hans kata morgonstand och vi njuter annu mer. Sen kelar vi nakna i sanger, han leker med mitt har och jag har aldrig kannt mig kvinnligare. Efter en snabb frukost pa sangen sa klar jag pa mig och kysser min banker hejda. Han ar sa sot i sitt rufsiga har.
Nu skulle jag garna velat saga att jag svavade pa moln hela vagen hem och att jag idag bara dagdromt om vara vackra blonda barn.... Men istallet sitter jag nu och klurar pa varfor jag har en liten liten klump i magen som sager att det har kanske inte bli sa langvarigt som jag trott och hoppats. Det ilar inte i min kropp idag nar jag tanker pa honom och jag skickar inget gulligt tack sms som jag kanske borde. Nagot fattas. Nagot som fanns for bara nagra dagar sen.
Sa nu ar fragan: Om den perfekta daten inte kan fanga mitt varmt pulserande lilla hjarta, vad ar det da jag egentligen ar ute efter? Hur ska jag nagonsin bli nojd nar det basta inte verkar vara bra nog?
Forts foljer...
Me
Kommentarer
Postat av: Love ME
Läser... Blir så glad för din skull (och hoppas för egen) att jag börjar gråta i första stycket. Men det förvandlas till förvirring när jag kommer till näst sista stycket. ??? Kan det vara nåt´ så enkelt som bara rädsla????
Trackback
