Att Kyssa En Groda

Ibland kanns det som att man har natt botten. Man ligger i en blandning av mork, kletig och smuttsig dynga. En san dynga som haller fast hela ens kropp dar nere pa botten. Man undrar om man nagonsin kommer att fa se solen igen. Ingen ser det men ens hjarta bultar langsamt, ledsamt och hart som en kyrkklocka. Men i blicken ser man glimtar av sjalen ibland och den ar lika mork och kletig som leran man ligger i. Man andas djupt och tittar upp mot himlen dar ingen sol skiner idag heller. Kommer trycket over mitt brost latta fragar man igen och igen? Nar kommer klumpen i min mage slappa och nar kommer jag att kunna sova en hel natt? Men det finns ingen dar som hor och det finns ingen dar som svarar.

Jag trampar i den djupaste leran just nu och vet inte hur jag ska kunna ta mig upp.

Hors nar det klarnat,

Me