Och jag stod lite pa ta.
Nasta morgon ringde han mig pa jobbet och han var nervos det horde jag pa hans rost. Mitt hjarta kvittrade och jag rodnade nar vi bestamt att vi skulle ses. Han motte mig vid min tunnelbanestation och solen lyste pa oss hela langa fina sondagen. Han hade med sig en bok till mig som han skrivit en liten rad i. En liten rad till bara mig. Vi gick igenom den somniga staden och varen lag i luften. Vi gick pa barer, at mat, drack vin och vi blossande bada berusat. Och vi pratade, pratade och pratade i nastan 10 timmar. Om vad minns jag knappt nu. Sen nar bussen narmade sig sa bojde han sig ner och sa kysste han mig snabbt, mjuk och precis sa som man vill att det ska vara. Precis sa som man blir kysst i sina drommar ni vet. Tiden stod still. Han holl mitt huvud i sina hander och jag stod lite pa ta. Sen sprang jag pa bussen och log precis hela vagen hem.
Visst ar det fint sadar i borjan nar allt skimrar i rosa och man inte vet sant man egentligen inte vill veta? Eller innan man hunnit beratta det man helst inte skulle behova prata om. Innan man borjat tanka allt for mkt pa det som egentligen inte betyder nagot alls.
Visst vore det skont om man kunde halla kvar vid den dar forsta magiska oskyldiga kyssen ett litet tag? Eller kanske gomma den i en liten ask och ta fram den igen nar man grublar for mkt pa sant som inte raknas egentligen. Som vem han kysste innan mig och om han tanker pa hennes lappar ibland om natten.
LOVE,
Me
Kommentarer
Postat av: sara
Jag älskar att stå på tå när jag kyssen en kille =)
Trackback
