Action framför ord
Tänk att man kan vara så lika men ändå så olika.
Nu är det nästan exakt 5 månader sen jag träffade min kille. Det har inte varit en dans på rosor även om jag har varit kärare än någonsinn.
Nu står jag i ännu ett vägval. Vi har ett problem, vi kan inte förstå varandra för vi kommunicarar så olika.
Jag är inte så verbal men visar fysiskt vad jag känner och tycker. Han visar inte mycket fysisk utan är mer verbal och använder stora ord.
Han säger att jag är kvinnan i hans liv. Han berättar om hur han aldrig har känt såhär och om hur mycket han älskar mig och fantiserar högt om våra framtida barn och var vi ska bo.
Men att prata stort räcker inte för mig. Ord ger mig ingenting. Jag vill ha action. Jag vill att han VISAR att han älskar mig genom att göra uppoffringar och göra mig till hans prio Ett.
Men jag får aldrig känna den passionen. Att han stänger av TVn när jag kommer hem för att han vill veta hur jag har haft det. Att han går hem till mig en sen kväll bara för att han vill ligga nära. För han tycker att det är värt mindre sömn och en stor ansträngning att ta sig hem till mig bara för att få träffa mig.
Jag vet inte om han inte är passionerad. Eller om han har börjat ta mig för givet. Eller om han bara är sådan.
Kanske är det inte helt rätt för jag vet att jag behöver Action. Jag behöver Känna att han älskar mig, inte bara höra det.
Jag står kvar och känner mig barnslig för att jag indirekt klagar över att jag inte får tillräckligt mycket uppmärksamhet. Han står förvirrad och känner sig otillräcklig och klagar över att jag aldrig blir nöjd.
Och jag blir aldrig nöjd, för jag förväntar mig att bli tagen av storm. Känna pirr i magen. Känna romantiken och passionen flöda.
Kan det vara så att jag skulle vara lyckligare med någon annan? Att det kanske är dags att lämna honom för att hitta någon ännu bättre.
Borde jag vara tacksam för det jag har eller sträva efter en ännu högre lycka: Drömprinsen.
Love SC
Nu är det nästan exakt 5 månader sen jag träffade min kille. Det har inte varit en dans på rosor även om jag har varit kärare än någonsinn.
Nu står jag i ännu ett vägval. Vi har ett problem, vi kan inte förstå varandra för vi kommunicarar så olika.
Jag är inte så verbal men visar fysiskt vad jag känner och tycker. Han visar inte mycket fysisk utan är mer verbal och använder stora ord.
Han säger att jag är kvinnan i hans liv. Han berättar om hur han aldrig har känt såhär och om hur mycket han älskar mig och fantiserar högt om våra framtida barn och var vi ska bo.
Men att prata stort räcker inte för mig. Ord ger mig ingenting. Jag vill ha action. Jag vill att han VISAR att han älskar mig genom att göra uppoffringar och göra mig till hans prio Ett.
Men jag får aldrig känna den passionen. Att han stänger av TVn när jag kommer hem för att han vill veta hur jag har haft det. Att han går hem till mig en sen kväll bara för att han vill ligga nära. För han tycker att det är värt mindre sömn och en stor ansträngning att ta sig hem till mig bara för att få träffa mig.
Jag vet inte om han inte är passionerad. Eller om han har börjat ta mig för givet. Eller om han bara är sådan.
Kanske är det inte helt rätt för jag vet att jag behöver Action. Jag behöver Känna att han älskar mig, inte bara höra det.
Jag står kvar och känner mig barnslig för att jag indirekt klagar över att jag inte får tillräckligt mycket uppmärksamhet. Han står förvirrad och känner sig otillräcklig och klagar över att jag aldrig blir nöjd.
Och jag blir aldrig nöjd, för jag förväntar mig att bli tagen av storm. Känna pirr i magen. Känna romantiken och passionen flöda.
Kan det vara så att jag skulle vara lyckligare med någon annan? Att det kanske är dags att lämna honom för att hitta någon ännu bättre.
Borde jag vara tacksam för det jag har eller sträva efter en ännu högre lycka: Drömprinsen.
Love SC
Kommentarer
Trackback
