Anonymiteten som internet tog.

Bakis. På väg till videoaffären med killen efter en lång natt i maskeradens tema. Rensade plånboken på skräp och hittade även gamla klubbkort sedan jag bodde i England. Och mitt gamla studentkort. Vi skrattade åt bilden, söt men blixten har gjort mina läppar nästan svarta och håret likaså. Ser nästan ut som en hårdrockare. Ner i papperskorgen!

Två timmar senare ringer telefonen. Dolt nummer.
Jag svarar och i andra sidan luren är en man. "Hallå? Ville bara kolla hur du mår. Hur är dte med dig?"
Jag svarade att jag mådde bra.. hurså?
"Jag hittade dina kort ihopknycklade på marken och ville bara kolla om det hade hänt något" Ojj, taack sa jag! Vad snällt att du ringde för att kolla men det var bara jag som rensade plånboken sa jag. Han berättade att han blivit orolig. Väldigt orolig. Jag blev nu orolig.
"Tack, för att du ringde men jag har inte blivit rånad. Som sagt, bara rensat plånboken."
Han ville inte lägga på: Du... när jag slog på dig på internet så.. såg jag att du hade ett väligt vackert andranamn. Ville bara säga det.
Nu blev jag lite obekväm. Försökte vara lättsam och sa tack, tack.
Han fortsatte med att säga att "det där kortet.. det var väldigt fint.. får jag behålla det..?"
Ok, det är en jävla snusk som har rotat i soporna, hittat mitt kort och fått för sig att leta reda på mig. Han har redan mitt nummer eftersom han ringer och lyckades han hitta mitt andranamn så har han redan min adress.
"jag försöker avsulta samtalet men han vill inte. Istället säger han "du. Du och jag, vi kommer aldrig träffas?"

Nej, det kommer vi inte. Tack för att du kollade hur jag mådde. Hej då.

Varför bor jag på nedre botten?
Fan.
Varför slängde jag mitt engelska gamla studentkort i allmänhetens sopor?
Helvete.
Vad gör jag om han står utanför min terassdörr när jag vaknar?

Love SC

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0