Tack
Det ar sa konstigt att nar man minst av allt anar det, nar man har garden nere och bara tanker sitt sa slar livet en kullerbytta.
Nar man egentligen tanker pa allt som ar morkt och svart sa kommer det nagon och satter sig brevid en pa ett tagoch bara fyller allt med ett leende.
Och helt utan att man ens hunnit fatta vad som hant sa glommer man allt och man vill nara ligga nara i natten och andas i takt med nagon som vill precis detsamma.
Det ar otroligt, att vara sma pickande hjartan kan halla den storsta sorgen som finns och den unga, sprakande och levande karleken pa precis samma gang.
Tacksam,
Me
Kommentarer
Trackback
